Så länge har vi aldrig varit ifrån varandra.

Jag och Janne brukar skoja om att vår familj vill vara på “samma kvadratmeter” hela tiden. Det är vi och Zumo i samma rum konstant (därför köpte vi ett litet litet hus, t.ex – vi gillar att vara nära). Så det känns helt weird att han idag åkte till Bali i två veckor! Han är på väg dit för att hälsa på sin son och jag hoppas att de kommer få en fantastisk semester. Det var tänkt i början att jag skulle följa med, men crazy dog lady i mig har ännu inte haft övernattningshundvakt åt Zumo – så att starta med 14 nätter mitt i vintern är kanske inte så smart. Plus… Janne och Charlie behöver hänga, de har inte setts på ganska länge. Och jag har en stor deadline om några veckor. Men…

Som längst har vi varit ifrån varandra i 4 dagar!

Under våra 7 år tillsammans har vi inte ens varit en vecka utan varann. I somras var han i Finland i 3 nätter utan oss och för 2 år sedan drog jag till WebSummit i Lissabon i 3 nätter. Det är liksom… det, annars reser vi ihop (nuförtiden alla 3) Så jag kommer sakna honom som en galning, haha! 

När Janne är borta så passar jag på att jobba järnet – och med fördel vända på dygnet lite (vakna sent och jobba sent inpå småtimmarna – det är min ideala dygnsrytm). Jag återkommer med lite coola nyheter som jag har smygjobbat på (ex. ska min Creative Agency få se dagens ljus). Allt börjar imorgon bitti, idag har det handlat om resan.

Jag ska VERKLIGEN FÖRSÖKA att inte få upp Zumo i sängen, alternativet blir att vi båda flyttar ut på soffan! (CDL CDL CDL CDL).

Det kan vara för att jag tittar på sorgliga TV-program, men jag fällde faktiskt en tår idag (jag tittar inte på sorgliga TV-program, jag bingetittar på “Unreal”). Jag tror inte att jag har upplevt saknad tidigare i mitt liv. Lite coolt ändå. Och så är det när man verkligen älskar någon.